Boken jag har läst heter “Hanna Mendels chans” och är skriven av författaren Suzy Zail. Originaltiteln på boken är “The wrong boy” och är översatt från engelska av Kersti Wittbom, boken var utgiven 2014 och jag skulle säga att boken är en ungdomsbok. Suzy använder sig mycket av liknelser och detaljrikedom när hon beskriver miljön. Det tycker jag skapar en bättre bild och man blir mer inne i boken. Boken är skriven i jag-perspektiv eftersom allt som händer är från Hannas synvinkel. Berättelsen är skriven i kronologisk ordning och språket tycker jag är variationsrikt och uttrycksfullt.
Jag reflekterade över bokens titel. Jag tycker att den engelska titeln “The wrong boy” är mycket bättre eftersom den har en bättre koppling och är mer tydlig till det som händer i boken. Man förstår då att hon valde fel kille vilken större delen av boken handlar om. Jag tycker att det skulle hetat “Fel kille” eller någonting liknande på svenska. Däremot kan det finnas fördelar med den svenska titeln för där får man mindre information om vad boken ska handla om, vilket kan göra det mer spännande.
Boken handlar om Hanna Mendel som är 15 år gammal och älskar musik och särskilt att spela piano. Hon har fått oturen att vara jude under andra världskriget. Hennes familj levde i ett getto enbart för judar innan hon hamnade i arbetslägret i Auschwitz. Där lyckas hon få den stora chansen att spela för kommendanten för extra mat och kläder. Hon lyckats att ta platsen som hans pianist och hon älskar känslan av att sitta vid en flygel igen. Hanna får spela i kommendantens hus där han bor tillsammans med sin son Karl.
Den svenska titeln på boken tror jag författaren valde för att Hanna var tvungen att göra så många val och ta beslut. Men också för att hon fick chansen och förmånen att spela för kommendanten vilket var hade en väldigt stor betydelse. Tänk om hon inte hade haft musiken, då hade hon fått jobba med samma saker som alla andra och chansen att dö hade varit mycket större.
En väldigt viktig del av boken är kärleken mellan de två tonåringarna. Originaltiteln säger ganska mycket, den lyder som sagt “The wrong boy”. Att Hanna valde fel kille att bli kär i.
Det tar ett tag för Hanna att inse att Karl faktiskt hjälper de judar som jobbar i kommendantens hus. Smugglade ner mat i tvättkorgen är vad han gjorde. Hanna började då inse att Karl inte är en nazist som sin pappa. Deras kärleksäventyr spinner på mer och mer. Sedan går det sämre för tyskarna i kriget och ryssarna börjar komma närmare. Karls pappa lyckas fly men inte Karl så han blir tillfångatagen av ryssarna. Hanna blir däremot frisläppt från lägret och från kommendanten. När Hanna är i säkerhet skriver hon ett brev till en general och försöker få Karl frisläppt för det var trots allt han som hjälpte henne.
Händelserna utspelar sig i just Auschwitz där jag får en väldigt tydlig bild om hur det ser ut. Som när de precis kom till Auschwitz. Beskriver författaren det så här: “Det finns inga gatlyktor i Birkenau, bara starka strålkastare, inga träbänkar för passagerare som väntade på tåg, bara taggtrådsstängsel och män med piskor i händerna och en konstig tjock rök, som låg över stationsområdet.” Eller de barackerna som de bodde i beskrivs så här “ De fönsterlösa rummet såg ut som insidan av en lada och luktade hund. Väggarna var kala och golvet smutsigt. Längst två av väggarna fanns rader av tomma trevåningssängar. Jag tycker det beskrivs på ett sånt lätt sätt och mycket detaljrikedom så man får tydliga bilder. Men också med lite liknelser som att det till exempel luktade blöt hund.
Boken utspelar sig under några månader. Jag vet det eftersom författaren nämner det dolt. I början förstår man att det är höst eftersom att Samuel, Hannas pappa fortfarande kan gräva ett hål i marken=alltså ingen tjäle. Hanna säger också precis efter det “Det kändes skönt att vara inomhus igen.” Att Hanna behöver ha en varm kappa i lägret. Då förstår man att det är hunnit bli vinter och det beskrivs också på andra sätt förutom det.
De viktigaste personerna i boken skulle jag säga är såklart Hanna , Karl och Hannas syster Erika. Hanna och Erika tycker jag har en väldigt stark syskonrelation och stöttar varandra i det flesta lägen. Men relationen förändras under tiden och Erika tar mer och mer avstånd från Hanna. Dels för att hon jobbar åt kommendanten men också för att Erika är arg för att de andra i lägret inte gillar henne bara för att hon får mat från Hanna.
Karl under historien är till en början en ganska tillbakadragen kille som inte alls vill ta plats och synas. Förutom att han är arg på det mesta och alltid låter besvärad när någon tilltalar honom. Men trots det så iakttar han allt som händer runt omkring honom. Han gör små förändringar hela tiden och jag tror Karl inser vilket bra person Hanna är så tillslut börjar han att verkligen ta kontakt med henne och hjälpa henne på många sätt. I slutet av boken är det en person som inte har någonting alls gemensamt med sin pappa, allt tyskarna gör tycker han är fel. Istället som förut där han inte agerade börjar han att ta ställning och hjälpa de oskyldiga judarna.
Jag tror människorna får livskraft ifrån att dem vill kämpa för att visa att tyskarna och Hitler hade fel om vilka de är och att det faktiskt kan väldigt mycket och har utbildning och kunskap. I Hannas fall tror jag att hon får livskraft från att kämpa för sin syster och sin mamma. Genom att göra allt hon kan, genom att ge mat och kunna lägga en varmare kappa om hennes syster när det är kallt på vintern.
Jag tycker att författaren ger ett budskap att det är viktigt att vi ska försöka förstå hur det var i arbetslägrena för att förhindra att en liknande händelse händer igen. Hon säger “Jag gör inte anspråk på att förstå hur det kändes att befinna sig i Birkenau. Jag tror inte att någon som inte själv upplevt det kan föreställa sig hur fruktansvärt det var.” Här tycker jag hon tydligt framför sitt budskap.
Suzy Zail tycker jag visar att hon avskydde kriget. Bland annat med att säga “Det fanns en kommendant vid Birkenau, lika grym och sadistisk som kapten Jaeger, och det fanns en orkester som tvingades spela vid huvudgrindarna i Birkenau.” Men jag tycker också hon framför sin åsikt i förra stycket.
Jag blev verkligen gripen av boken. Jag kände mig som Hanna, att det var jag som tog alla besluten och valen. Så var det inte, men jag fic
k verkligen upp nya ögon för hur människorna hade i Birkenau, trots att jag läst andra böcker om händelsen fick jag mer känsla i den här boken. Jag tycker att alla ska ge boken en ärlig chans för det förtjänar den. Precis som Suzy sa själv att vi måste läsa om det för att förhindra att det händer igen. Jag håller med henne till 100%.
Jag ger boken 4 av 5 
Klara Åkerlund-Löwenborg
