Bokanalys

Boken jag har läst heter “Hanna Mendels chans” och är skriven av författaren Suzy Zail. Originaltiteln på boken är “The wrong boy” och är översatt från engelska av Kersti Wittbom, boken var utgiven 2014 och jag skulle säga att boken är en ungdomsbok. Suzy använder sig mycket av liknelser och detaljrikedom när hon beskriver miljön. Det tycker jag skapar en bättre bild och man blir mer inne i boken. Boken är skriven i jag-perspektiv eftersom allt som händer är från Hannas synvinkel. Berättelsen är skriven i kronologisk ordning och språket tycker jag är variationsrikt och uttrycksfullt.

Jag reflekterade över bokens titel. Jag tycker att den engelska titeln “The wrong boy” är mycket bättre eftersom den har en bättre koppling och är mer tydlig till det som händer i boken. Man förstår då att hon valde fel kille vilken större delen av boken handlar om. Jag tycker att det skulle hetat “Fel kille” eller någonting liknande på svenska. Däremot kan det finnas fördelar med den svenska titeln för där får man mindre information om vad boken ska handla om, vilket kan göra det mer spännande.

Boken handlar om Hanna Mendel som är 15 år gammal och älskar musik och särskilt att spela piano. Hon har fått oturen att vara jude under andra världskriget. Hennes familj levde i ett getto enbart för judar innan hon hamnade i arbetslägret i Auschwitz. Där lyckas hon få den stora chansen att spela för kommendanten för extra mat och kläder. Hon lyckats att ta platsen som hans pianist och hon älskar känslan av att sitta vid en flygel igen. Hanna får spela i kommendantens hus där han bor tillsammans med sin son Karl.

Den svenska titeln på boken tror jag författaren valde för att Hanna var tvungen att göra så många val och ta beslut. Men också för att hon fick chansen och förmånen att spela för kommendanten vilket var hade en väldigt stor betydelse. Tänk om hon inte hade haft musiken, då hade hon fått jobba med samma saker som alla andra och chansen att dö hade varit mycket större.

En väldigt viktig del av boken är kärleken mellan de två tonåringarna. Originaltiteln säger ganska mycket, den lyder som sagt “The wrong boy”. Att Hanna valde fel kille att bli kär i.

Det tar ett tag för Hanna att inse att Karl faktiskt hjälper de judar som jobbar i kommendantens hus. Smugglade ner mat i tvättkorgen är vad han gjorde. Hanna började då inse att Karl inte är en nazist som sin pappa. Deras kärleksäventyr spinner på mer och mer. Sedan går det sämre för tyskarna i kriget och ryssarna börjar komma närmare. Karls pappa lyckas fly men inte Karl så han blir tillfångatagen av ryssarna. Hanna blir däremot frisläppt från lägret och från kommendanten. När Hanna är i säkerhet skriver hon ett brev till en general och försöker få Karl frisläppt för det var trots allt han som hjälpte henne.

Händelserna utspelar sig i just Auschwitz där jag får en väldigt tydlig bild om hur det ser ut. Som när de precis kom till Auschwitz. Beskriver författaren det så här: “Det finns inga gatlyktor i Birkenau, bara starka strålkastare, inga träbänkar för passagerare som väntade på tåg, bara taggtrådsstängsel och män med piskor i händerna och en konstig tjock rök, som låg över stationsområdet.” Eller de barackerna som de bodde i beskrivs så här “ De fönsterlösa rummet såg ut som insidan av en lada och luktade hund. Väggarna var kala och golvet smutsigt. Längst två av väggarna fanns rader av tomma trevåningssängar. Jag tycker det beskrivs på ett sånt lätt sätt och mycket detaljrikedom så man får tydliga bilder. Men också med lite liknelser som att det till exempel luktade blöt hund.  

Boken utspelar sig under några månader. Jag vet det eftersom författaren nämner det dolt. I början förstår man att det är höst eftersom att Samuel, Hannas pappa fortfarande kan gräva ett hål i marken=alltså ingen tjäle. Hanna säger också precis efter det “Det kändes skönt att vara inomhus igen.” Att Hanna behöver ha en varm kappa i lägret. Då förstår man att det är hunnit bli vinter och det beskrivs också på andra sätt förutom det.

De viktigaste personerna i boken skulle jag säga är såklart Hanna , Karl och Hannas syster Erika. Hanna och Erika tycker jag har en väldigt stark syskonrelation och stöttar varandra i det flesta lägen. Men relationen förändras under tiden och Erika tar mer och mer avstånd från Hanna. Dels för att hon jobbar åt kommendanten men också för att Erika är arg för att de andra i lägret inte gillar henne bara för att hon får mat från Hanna.

Karl under historien är till en början en ganska tillbakadragen kille som inte alls vill ta plats och synas. Förutom att han är arg på det mesta och alltid låter besvärad när någon tilltalar honom. Men trots det så iakttar han allt som händer runt omkring honom. Han gör små förändringar hela tiden och jag tror Karl inser vilket bra person Hanna är så tillslut börjar han att verkligen ta kontakt med henne och hjälpa henne på många sätt. I slutet av boken är det en person som inte har någonting alls gemensamt med sin pappa, allt tyskarna gör tycker han är fel. Istället som förut där han inte agerade börjar han att ta ställning och hjälpa de oskyldiga judarna.

Jag tror människorna får livskraft ifrån att dem vill kämpa för att visa att tyskarna och Hitler hade fel om vilka de är och att det faktiskt kan väldigt mycket och har utbildning och kunskap. I Hannas fall tror jag att hon får livskraft från att kämpa för sin syster och sin mamma. Genom att göra allt hon kan, genom att ge mat och kunna lägga en varmare kappa om hennes syster när det är kallt på vintern.

Jag tycker att författaren ger ett budskap att det är viktigt att vi ska försöka förstå hur det var i arbetslägrena för att förhindra att en liknande händelse händer igen. Hon säger “Jag gör inte anspråk på att förstå hur det kändes att befinna sig i Birkenau. Jag tror inte att någon som inte själv upplevt det kan föreställa sig hur fruktansvärt det var.” Här tycker jag hon tydligt framför sitt budskap.

Suzy Zail tycker jag visar att hon avskydde kriget. Bland annat med att säga “Det fanns en kommendant vid Birkenau, lika grym och sadistisk som kapten Jaeger, och det fanns en orkester som tvingades spela vid huvudgrindarna i Birkenau.” Men jag tycker också hon framför sin åsikt i förra stycket.

Jag blev verkligen gripen av boken. Jag kände mig som Hanna, att det var jag som tog alla besluten och valen. Så var det inte, men jag fic

k verkligen upp nya ögon för hur människorna hade i Birkenau, trots att jag läst andra böcker om händelsen fick jag mer känsla i den här boken. Jag tycker att alla ska ge boken en ärlig chans för det förtjänar den. Precis som Suzy sa själv att vi måste läsa om det för att förhindra att det händer igen. Jag håller med henne till 100%.

Jag ger boken 4 av 5

Klara Åkerlund-Löwenborg

Hanna Medels chans-reflektion # 1

Jag tycker boken är bra skriven så man har får en tydligt bild om vad Hanna är med om och vad hon tänker. Om det jag har läst tycker jag det är intressant och det känns nästan som att man är med i berättelsen och man vill fortsätta läsa för att få reda på vad som skall hända. Jag tycker nästan det är lite obehagligt för jag får så stark bild av hur det skulle kännas inte få svar på alla ens frågor, att inte veta vad som är på väg att ske. Nästan som att det är jag som är Hanna.

En händelse som jag jag reagerade på var när Hanna och alla andra befann sig på mellan "stoppet" för att sedan slungas vidare till Auschwitz. När de var tvungna att stå på kö för att lämna ifrån sig allt dem ägde. Jag kan bara tänka mig hur alla deras tankar måste gått. Vart ska vi? Varför ska vi lämna ifrån oss alla saker som betyder mest för oss? Varför är jag annorlunda bara för att jag är jude/judinna? Bara några av deras frågor som dem inte fick svar på. Sedan när dem inte ens fick veta vart dem skulle när dem åkte på tåget måste varit en hemsk känsla som jag aldrig kommer få veta hur den känns.

/Klara Å-L

Prao v.15 - Gymnasieskolan i boden (11/4-15/4)

På måndag började jag ungefär 8. Jag fick först träffa min handledare som visade mig runt i statshuset och presenterade mig för alla anställda på deras våningsplan där det är HR-kansli och IT och studieadministration. Jag fick även hälsa på nästan alla på våningen över där ekonomi och lokalavdelning hör hemma. Sedan började vi med att sitta i ett möte tillsammans med min handledare som är gymnasiechef, skolchefen, för- och grundskole chefen och elevhälsans chef. Mötet handlade mest om elevers psykiska hälsa. När mötet var slut åkte jag och min handledare till Björknäs gymnasiet som är den ända gymnasieskolan i Boden. Där gick vi runt och kollade på skolan, hälsade på elever, lärare och även de fyra rektorerna. Det finns fyra olika rektorer på skolan eftersom varje rektor har hand om ett antal olika gymnasielinjer + särskolan. Några exempel på linjer kan vara teknik, fordons, resturang- och livsmedel och en massa fler. På eftermiddagen for vi tillbaka tillbaka till statshuset där vi satt i ett möte från 13-17 vilket var lite mindre kul men samtidigt lärorikt. Jag måste säga att det är kul att observera alla olika personer på de olika mötena. Man kan nästan jämföra de olika individerna som i klassrummet, vilka som pratar mycket och vilka som mer sitter tysta och lyssnar. Efter mötet slutade jag, alltså 17:00. 

På tisdagen började jag också klockan 8. Vi for direkt till gymnasieskolan där vi fortsatte att gå runt i klasser med mera. Vid 9:30 gick jag med en av rektorerna till björksalen vilket är deras aula. Där såg vi på en teater som handlade om att man ska få älska vem man vill och få vara vem man vill. Det var en grupp från Göteborg som är här och spelar den för elever, de har även varit och spelat upp den i Luleå. Teater gruppen var också här för att dem hade kärleksvecka på skolan där dem jobbar med kärlek på olika sätt. Jag tyckte teatern var bra inte den bästa jag sett men det var kul för publiken var mycket involverad i teatern och det är även ett mycket viktigt och känsligt ämne som den handlar om. Teater gruppen spridde även ett budskap "kärleken är fri!?" vilket jag tycker är riktigt bra. Efter teatern skulle jag egentligen varit med en teknikklass som skulle diskutera om teatern och liknande frågor men det blev inte av utan blev på torsdag istället. På eftermiddagen var jag på möte i statshuset igen där det var två män från Lärarnas riksförbund som var och pratade om tiden och förutsättningarna för lärare. Sen slutade jag klockan 17.

Jag började även 8 på onsdag där vi också for till gymnasiet på en gång. Vi började på ett möte med alla rektorer från skolan där dem pratade om skolans utveckling osv jag skulle säga att det var ungefär som ett elevkårs möte fast för rektorerna. Sedan var jag och min handledare till resturang- och livsmedelslinjen där jag fick träffa en av lärarna som visade mig runt och jag fick även träffa en klass. Jag tycker att läraren hade mycket kloka tankar och åsikter om elevers lärande. Sen var jag på möte från 13-15 om lokaler och grävmaskiner som skulle till fordonsprogrammet. Efter mötet slutade jag klockan 15.

Tordagen startade jag dagen samma tid där jag började med att vara på skolan med en polis och en kvinna som jobbade bland annat på ungdomsmottagningen. Med de två var jag i två fordonsklasser där vi pratade om frågor som rörde teatern som jag var på i tisdags. Mycket genus frågor och om makten mellan det manliga och kvinnliga könet. I båda klasserna började de med att läsa en saga som handlade om just genus, jag tycker att den sagan var riktigt bra och tänkvärd. Sagan gav hyfsat mycket diskussion men jag hade önskat att det var fler som sa vad de tyckte. Efter sagan körde dem heta stolen med eleverna där frågorna fortfarande handlade också om genus. Jag tycker att det var riktigt kul att jag fick vara med i klasserna när det skulle diskutera eftersom jag själv gillar att säga vad jag tycker, men även intressant att höra vad dem tycker och tänker. Jag måste tyvärr säga att det var många av killarna som har missuppfattat feminism helt, vilket är väldigt synd. Efter det var vi  i statshuset och hade lite möten och gick runt och pratade med olika personer. Jag slutade 15 idag också.

På fredag morgon åkte vi 7:30 till Piteå där vi hade ett fyrkants möte. Vilket är Piteå, Boden, Luleå och Älvsbyn som har slagit ihop ett sammarbete. Där mötet handlade om de olika gymnasieskolorna och gymnasielinjerna i kommunerna. Mötet var slut 11 och efter det åkte vi hem och jag slutade dagen.

Jag tycker att det har varit en bra vecka mestadels, lite halv långtråkig ibland med alla möten. Men det är sånt jag får ta när jag valt att praoa på en sådan arbetsplats. Det har varit kul att få träffa alla olika personer för jag har alltid blivit så positivt bemött och alla har tyckt det har varit kul att jag varit där. Veckan har varit väldigt lärorik och jag har fått en mycket bra insyn i gymnasievärlden. Jag är väldigt nöjd med min handledare också hon har varit en riktig glädjespridare. Det har varit en bra vecka helt enkelt :))

//Klara Å-L

Prao v.14 - Waynes coffee (4/4-8/4)

På måndagen började vi (jag och tilde) med att komma dit klockan 9 på morgonen och hälsa på en av de anställda. Som visade oss till deras omklädningsrum där vi fick byta om och ta på oss en svart tröja och ett förkläde. Sedan visade hon oss till deras förberedningsrum när vi hälsade på en till anställd. Hon visade oss hur vi skulle börja med att hälla upp två olika såser i små burkar som dem sen ska ha för att servera med maten. Sedan fick vi förbereda surdegs toast, vilket var typ det roligaste under hela veckan, alltså när vi fick förbereda maten. Man började med att lägga på Piladelphia ost som var blandad med dijon senap, sen la man ost och skinka, en till brödskiva ovanpå och sedan plastade vi in dem. Vi fick även riva parmesan ost som dem sen skulle ha till mackor, vi fick ställa fram dricker i montern, skura och sopa i förberedningen. Det är mycket att vi ska springa fram och tillbaka med olika saker, eller att vi ska springa med skräp till soprummet osv. Det som blir under dagen är att det blir ganska mycket dö tid när det inte är kunder vilket är ganska tråkigt för då har man ingenting att göra men annars är det kul och jag fick ett bra första intryck av de anställda. Sedan slutade vi dagen klockan 3 vilket vi gjorde alla dagar.

Tisdag började vi samma tid klockan 9, vi gick och bytte om och började dagen på exakt samma sätt som igår, vi fick börja med att hälla upp sås i små burkar, även sylt och Piladelphia ost. Vi fick även idag förbereda surdegs toast. Vi har fått städa mycket idag vilket kanske var mindre kul men det är sånt man måste göra. Vi fick bland annat torka ut kylskåp i förberedningsrummet, torka brickställen, torka av alla borden med mera. Den största städ uppgiften idag var att vi skulle städa deras omklädningsrum med toalett. Jag måste säga att jag tyckte det var ganska ofräscht där inne men samtidigt bra att vara i situationer där det inte alltid är kliniskt rent. Vi började med at vika ihop alla kläder som de anställda har på sig. Alla delar på tröjor och förkläden som chefen/en av våra handledare sen tvättar. Sen damm torkade vi, sopade och sist skurade vi golvet. Det som var väldigt positivt idag var att vi fick 3 glas med gratis iste.

Onsdagen började vi som vanligt klockan 9, gick och bytte om sedan hällde vi nötter i små burkar. Efter det fick vi slå in kakor i cellofan papper. Vilket var ganska enkelt, typ som att slå in ett paket. Sedan skurade vi halva deras café eftersom de hade möte på den andra halvan. Sedan har vi gjort typ ungefär samma saker som igår, förberett surdegs toast, små städat, fyllt på dricker i montern med mera. Idag var det ganska mycket dö tid.

På torsdagen var inte hon som delat ut mest uppgifter till oss där, så dem andra hade lite svårare att komma på vad vi skulle göra med det gick bra ändå. Vi fick börja dagen med att fylla på dricker, sedan gick vi och gjorde surdegs toast. Men idag var det lite roligare för vi fick vara mer vid kassan, alltså inte att vi tog betalt, men vi fick hälla upp svart kaffe och servera gästerna, vi fick även hjälpa vår handledare med espresso maskinen eftersom hon har lite svårt att använda armarna på grund av att hon har opererat sig, vilket är en anledning till varför hon inte har varit med oss under hela prao veckan utan bara varit där vid vissa tillfällen. Sedan fick vi fortsätta att städa, torka bort, hjälpa till i disken med mera. Det är svårt att skriva vad man gjort varje dag eftersom vi gör mycket samma saker.

Fredag var den sista dagen där vi började med att skura golvet på den andra delen av caféet. Sedan fick vi förbereda mycket inför helgen, hacka tomater, hälla upp sallad, göra surdegs toast, idag fick vi även göra bagels, focaccia och vegetariska focaccia. Vilket var kul att få göra något nytt. Vi har även idag fått servera kaffe till gästerna och olika fika. Sedan har vi gjort samma saker som alla andra dagar, disken, sopor, städat. Det mest positiva under dagen var att vi fick ta vad för fika vi ville för det bra jobb vi gjort under veckan.

När jag skrivit att vi haft mycket dötid så har inte dem anställda haft det, vilket har gjort att dem inte har varit lediga en minut. Som har gjort att jag inte haft en chans att intervjua någon av de anställda. Men jag ska försöka fixa ändå så jag får en intervju och svar på mina frågor.

/Klara  

 

Inför PRAO:n

Jag har ganska stora drömmar och mål med mitt liv. Jag har stora ambitioner och strävar efter att bli en advokat, vilket jag sagt i flera års tid nu. Jag vill gå på samhällsprogrammet eller ekonomi linjen eftersom att det är ganska breda linjer och är bra om jag skulle ändra mig i framtiden. I för sig så spelar det i någon överdriver roll vad man läser om man har en högskolsförberedande linje så man kan läsa vidare på universitet. Vilket jag vill göra, plugga vidare till advokat. Jag anser att mina drömmar är väldigt realistiska. Jag tycker att advokats yrket skulle passa bra till mig eftersom att man pratar mycket, man säger sina åsikter och man hjälper även andra människor. Vilket jag är bra på och har som egenskaper. Jag gillar att prata, jag vågar säga mina åsikter, jag är stark som person, har viljan att lära mig och så vidare. Sedan har jag egenskaper som inte har på samma sätt med min personlighet att göra till exempel som att jag är bra på att laga mat, spela innebandy med mera.

Hur jag vill att mitt liv ska se ut om 10 år hänger ganska mycket ihop med mina drömmar. Om 10 år är jag 25 år och har varit ute och rest mycket i världen, mycket i Asien. Jag vill resa eftersom det ger dig en sådan bra uppfattning om hur andra delar av världen ser ut men även får du själv en sådan bra livserfarenhet. Så efter jag har rest, ska jag plugga på universitet, kanske bo i en större stad som Göteborg, Malmö eller Stockholm där jag skulle bo i en lägenhet. Antingen bor jag själv, med en kompis eller en partner. När jag studerat klart till en jurist saka jag såklart försöka hitta jobb som det. På fritiden kommer jag ägna mycket tid åt att vara med kompisar och familj, bara ha roligt. 

Jag tycker att det som är viktigast i ens liv är att man mår bra, att man har någon som tror på dig och älskar dig. Eftersom att jag tror att man inte kan älska sig själv om ingen annan gör det. Sedan att man ska ha kul och att man ska inte begränsa sig från att göra saker. 

/Klara     

Hjärtans fröjd #2

Jag vet att boken utspelar sig i utkanten av en stad i Sverige, Jag vet att han bor i en i utkanten av en stad i Sverige för att och att författar börjar boken med att prata om hyreshuset, med trappuppgång A,B,C,D. Att han bor i ett väldigt vanligt hyreshus med tre våningar och fyra ingångar. Runtom finns det likadana hus och på andra sidan torget finns det ännu högre hus. jag tror att området som han bor i är ungefär Mjölkudden här i Luleå. Det finns mycket lägenheter, kanske ett litet Ica där man kan handla bara en del av det man faktiskt behöver till kylen osv. Jag tänker också att en anledning till att han måste åka buss varje dag för att ta sig till skolan, är för att han bor i utkanten av en stad, där det inte alltid är lätt att ta sig överallt. Jag skulle tro att det är i utkanten av Stockholm eller Göteborg som han bor.

Jag vet att boken utspelar sig på hösten/vintern/våren eftersom att på bussen en vanlig dimmig november morgon satt han längst bak i bussen på väg till skolan, det var då han såg den rödhåriga tjejen för första gången, han såg hennes röda hår redan innan bussen stannade på busshållplatsen, han började då tänka om det var första gången han såg den här tjejen på bussen,det han menar är att tänk om han hon har åkt buss hela hösten utan att han har lagt märke till henne.
Sakta men säkert började han att flytta sig framåt i bussen, han flyttade fram ett säte i veckan och i mitten på februari satt han snett bakom busschauffören. Han tittade på henne, men ibland var dem så nära att han inte vågade titta på henne, så han började att flytta bak i bussen igen och någon gång i februari är han i ett perfekt läge så han kunde titta på henne utan att hon märkte det. Men slutligen fick han kontakt med henne genom att han brast ut anka, då trodde hon att det var hon han menade eftersom att hon brukade kallas det. Sedan tror jag han bestämde sig för att prata med henne.

Jag tror att han spolar ner busskortet för att det påminner om Ann-Katrin på något sätt, samma sak med den tyska grammatiken och orden på sida 10. Han kanske spolar ner det för att han inte vill att bussresorna ska ta slut, eller så är det att han har ilska inom sig för att han inte tagit ännu mer mer kontakt med henne, jag tror att iallafall att det har något och göra med att han är bekymrad över henne på något sätt.

Med den tyska-grammatiken tror jag att det blivit deras lilla ursäkt för att få träffa varandra, att de säger att han ska komma över med grammatikboken men egentligen blir det prat om helt andra saker, och det slutar med att han har med sig boken hem. Alltså tror jag att det har ganska stor betydelse för båda dem.

Jag tycker att hans svarta anteckningsbok har en ganska stor betydelse eftersom att han har skrivit såhär i den

"Hon kom in från dimman
Hennes röda hår
Lyste upp min morgon
Lyste upp mitt liv"

För det har en koppling till första dagen han såg Ann-Katrin på busshållplatsen,

Jag tolkar uttrycket "var han man eller mus" som ett ganska nedvärderande uttryck eftersom att antingen ska man vara stark och modig som en typiskt man tydligen ska vara, eller så är man svag och feg som en mus. Att man är försiktig och inte tar plats i olika sammanhang. Men samtidigt är det lite nedvärderande mot kvinnor eftersom att kvinnor kan också vara starka och vara modiga och våga göra sin sak.

Det jag tror att hon menar med att "it takes two to tango" är att man måste vara två för att göra vissa saker, man kan ju till exempel inte dansa tango själv, man måste ha någon vid sin sida som håller upp en, som visar vart man ska när man inte vet det själv riktigt.

Musikläraren kom på det under lektionen eftersom att han började att prata om en sång som heter "uti vår hage" där fanns bland annat ord på olika fina blommor som liljor, akvileja och rosor. Sedan kommer det ord på olika kryddväxter som salvia, krusmynta och hjärtansfröjd, och hjärtansfröjd är faktiskt ett annat ord för citronmeliss som förut användes till abort.

På bilden på vykortet finns det en bild av ett katthuvud och en flicka med kattliknande ansikte. Björn som hade skickat kortet skrev även på baksidan "så det här kortet. Kom och tänka på dig. Kan du förstå varför?" Jag tror att det hade något men någon tjej att göra kanske att tjejen på bilden liknande någon annan tjej som han varit intresserad av. Eller att beskrivningen på hur en katt är har någon slags koppling till hur han är som person eller hur den här tjejen kanske var som person.

/Klara

Min läsning

Under min femton minuters läsning hann jag läsa 13 sidor i min bok "Jag är Malala"
13x7=91 (7=alla dagar i veckan)
Sedan bokens antal sidor som är 285.
285
 91= ungefär tre veckor skulle det ta för mig att läsa ut boken. Men det beror ju helt på vilken bok man har. Min bok har väldigt liten och mycket text på varje sida. Jag är en sådan person som läser i perioder. En period kan jag vara en bokslukare och en annan vill jag knappt läsa när jag är hemma. Jag tror det är både för och nackdelar med att vara en periodare men en nackdel är att jag kan vara mitt i en bok och när den blir lite tråkig och seg så lägger jag undan boken. Det har bara hänt några få gånger men jag tror jag behöver ha mer tålamod.


Ett citat ur boken som jag tycker är bra är: 

"När jag var omkring fyra år gammal frågade jag pappa: Aba, vad har du för färg? Han svarade: Jag vet inte, lite vitt, lite svart.
Det är som när man blandar mjölk och te.

Jag tycker det här citatet kan skapa diskussion om vem, vad och vilken hudfärg man har. "Det är som när man blandar mjölk och te" det tycker jag var en bra liknelse också.

Ett annat citat är "Ur varenda kran kommer rinnande vatten, varmt eller kallt, vilket man vill; man behöver bara slå på strömbrytaren för att få ljus, dag som natt, så man behöver inga oljelampor; man behöver inte hämta gasbehållare från basaren för att laga mat." 

Det här citatet tycker jag visar hur mycket orättvisa och skillnad det är i världen. Hur modernt och icke modernt det är. Även den här kan skapa diskussioner om vad vi ska göra för att det ska bli mer jämlikt i världen om pengar och mat mm. 

Båda citaten är då från "Jag är Malala" första hittar man på sida.24 och det andra hittar man på sida.9 

Några ord som jag hittade i boken som är antingen snygga eller som jag inte använder så ofta är: läshuvud, processionen, huvudklädena, dieselångande rikshor, givakt, sensmoral, schemetiska bilder, själskamrat, stipendium och propagerade. 

//Klara